sivsdotter

Jag vill börja med att tacka för alla fina ord som jag fått till mitt förra inlägg. Det värmer i hjärtat. TACK!!!

Nu har jag insett att Santos inte kommer hoppande över staketet när jag tar mitt morgonbloss. Han kom alltid och "pratade" lite, sen satt han och väntade tills jag var klar. Han ville inte gå in själv. Jag fick följa honom till matskålen och klappa honom, sen kunde han äta. Han var verkligen speciell och det är så tomt utan honom.

Vi vet egentligen inte vad det var för fel på honom, förutom att han knappt hade några vita blodkroppar kvar. Veterinären sa att det antagligen var en svår infektion av nåt slag, eller en tumörsjukdom. Hans kropp orkade inte producera vita blodkroppar i den takt de förbrukades.
Jag hade märkt att han var lite mager, men tänkte inte så mycket på det, han var ju så. På torsdagsmorgonen låg han inne på köksgolvet, verkade lite hängig, men vi trodde nog att han skulle bli piggare. Grabbarna sa att han var förkyld, de hade märkt det på onsdagskvällen. Jag försökte få honom att dricka, men han ville inte ha. Jag tog ett sugrör och matade honom med vatten, men det mesta rann ut. Nu började jag inse att det var allvarligt. Letade information på nätet. Tog febern på honom, han hade 41. Då ringde jag veterinären. Sen var det bara att åka iväg. 

Vi kom hem utan Santos. 

Kram